1994 var året då "Lill-Babs" Svensson fick Hans Majestät Konungens medalj av 8:e storleken för sina "mångåriga uppskattade insatser som artist". Cirkusdirektören François Bronett avlider i en hjärtinfarkt på hotellrummet mitt under den pågående Monte Carlo-festivalen. I mars bryter inbördeskriget i Rwanda ut och ett folkmord äger rum. Nelson Mandela blir president i Sydafrika. Den efterlyste spionen Stig Bergling återvänder till Sverige från Ryssland av hälsoskäl. Sveriges riksdag röstar enhälligt för ett EU-medlemskap och Estonia förliser en natt i september. Det första avsnittet av TV-serien “Vänner” sänds och den 5 april tar Kurt Cobain livet av sig. Den 30 augusti släpps Bad Religions åttonde studioalbum “Stranger than fiction”.
Bad Religion hade då redan haft en 14 år lång karriär när nyårsklockorna ringde 1994. Bandet var välkänt i undergroundkretsar och ett erkänt viktigt band på punkscenen efter att ha levererat skivor som “Suffer” och “No control” under slutet på 80-talet. Bandet hade ett distinkt sound och bedrägligt lättillgängliga låtar. Men budskapen var starkt samhällskritiska och texterna intelligentare än vad som var brukligt i genren.
I början av 1990-talet kom också en rad andra amerikanska punkband fram som Rancid, Green Day, NOFX, Pennywise, och Offspring. Och i svallvågorna av intresset för alternativ rock blev skivbolagen allt mer intresserade av punkscenen. Green Days “Dookie” banade vägen tidigare under året och skivbolagen letade naturligtvis med ljus och lykta efter fler punkband för att upprepa succen med precis som när man damsög Seattle i jakten på ett nytt Nirvana och det räckte med en flanellskjorta och lite ångest för att få ett skivkontrakt..
Bad Religion fastnade i storbolaget Atlantic Records nät och det anrika bolaget släppte “Stranger than fiction” hösten 1994. Skivan producerades av Andy Wallace som ligger bakom många av 90-talets stora alternativa rockplattor. Soundet känns dock igen från tidigare Bad Religion-alster och det är väl egentligen svårt att påstå att bandet skulle ha “sålt” sig till storbolaget. Det är en stabil Bad Religion-platta om än med lite längre speltid än tidigare vilket kanske beror på en större inspelningsbudget.
Låtmaterialet är urstarkt. Här finns några av bandets i mitt tycke bästa låtar. “Leave mine to me”, “The handshake”, “Better of dead”, “Inner logic”, “Hooray for me”, “Tiny voices”, ja listan kan göras lång. Ironiskt nog är dock nyinspelningen av bandets låt “21st century (digital boy), som i original släpptes 1990 på bandets platta “Against the grain”, den låt som blev mest spelad från “Stranger than fiction” och som nog ses som den mest kända låten med bandet. Värt at notera är också att det finns sånginsatser från Rancids Tim Armstrong och Pennywise Jim Lindberg samt gitarrspel av Wayne Kramer från MC5 på skivan. En snygg markering om vart man hörde hemma och var man kom ifrån.
Som det så ofta hände under 90-talet så lyftes en liten genre fram och omformades till ett mode eller en trend. Den amerikanska punken i mitten av 90-talet återetablerade genren och fick en betydligt bredare publik än förr. Bad Religion var stora under ett par år men till skillnad från många andra band i samma situation så klarade sig bandet relativt helskinnande ur framgångarna med “Stranger than fiction”. Att återvända till undergroundscenen verkade inte vara något problem för bandet. Kanske beror det på att Bad Religion redan hade haft en lång underjordisk karriär innan genombrottet. Och de fortsatte att leverera skivor om än med en betydligt mindre publik än 1994. Och så sent som 2019 släppte bandet sitt sjuttonde studioalbum “Age of unreason”.
När jag återvänder till “Stranger than fiction” idag så hör jag en tidlös klassiker som egentligen bara är ytterligare en skiva i raden av bra plattor som bandet levererade under den här perioden. De ändrade egentligen ingenting på sitt koncept för att slå igenom. Snarare var det så att tiden hade ändrats och var rätt för Bad Religion. 1994 fanns fortfarande en känsla av att musiken som släpptes var äkta och genuin även om den sålde miljoner skivor. Men det skulle ändras inom bara något år.
Läs: “Do What You Want · The Story of Bad Religion”
Magnus Tannergren