Efter att ha skramlat sig genom första halvan av 90-talet för att fly från sig själv slipar Joakim Thåström bort de vassaste kanterna i sin industrirockmaskin Peace Love & Pitbulls som skrämt livet ur den svenska rockpubliken på två tidigare album.
Världens första klonade får som heter Dolly visas upp av skotska forskare. 39 döda hittas efter att sekten Heaven's Gate i USA begår kollektivt självmord. Orsaken till detta sägs vara att kometen Hale-Bopp passerade Jorden. Storbritannien lämnar tillbaka Hongkong till Kina. Bag-in-box-vin blir en försäljningssucce i Sverige. I Sälen får drygt 70 personer handlederna gipsade dagen före jul på grund av det allt populärare snowboardåkandet och den animerade komediserien South Park debuterar på amerikansk tv. I början på året släpper Peace, Love & Pitbulls sin tredje platta kallad just “3”.
Joakim Thåström startade Peace, Love & Pitbull för att på allvar ta kål på bilden av sig själv. Han hade nästan blivit ihjälkramad av svenska folket först i Ebba Grön och sedan som den ultimata Bellmantolkaren i Imperiet. Debuten som soloartist 1989 mottogs med öppna armar. 1991 gjorde han det första försöket att vända sig bort från den klassiska rocken i och med skivan “Xplodera mig 2000” som rörde sig mer mot industriell rock och hård synthmusik. Den kan nog mest ses som just ett försök för det var inte förrän året efter som han fullbordade sin industrirevolution.
Thåström bosatte sig i Amsterdam, lyssnade på techno och bestämde sig för att starta ett nytt band tillsammans med Niklas Hellberg, Richard Sporrong och Peter Lööf. Bandet kallade sig Peace, Love & Pitbulls. Den självbetitlade debuten kom 1992 och mottogs med skepsis av många trogna Thåströmfans. Borta var melodierna och rocken. Istället skapades musiken med elektronik, sönderdistade gitarrer och en Thåström som verkade ha druckit svavelsyra innan han började sjunga. Chocken var naturligtvis total. Och när bandet turnérade i Sverige hade man svårt att fylla större lokaler. Det hjälpte naturligtvis inte att de satte starkström i gamla Imperietklassiker som “Var é vargen”. Uppföljaren “Red sonic underwear” från 1994 var ännu mer otillgänglig. Thåström påstod att skivan var deras “Abbey Road” och att det krävdes minst tre starköl för att uppskatta den till fullo.
1997 släpptes bandets tredje skiva “3” och plötsligt verkade saker och ting lugna ner sig en aning. Soundet blev mjukare, mer strömlinjeformat och lättillgängligt. Det var fortfarande elektroniskt men maskinparken hade tunnats ut en aning. “3” är naturligtvis den skiva som sålt bäst i Sverige av Peace, Love & Pitbulls tre skivor. Inför turnén deklarerade Thåström att man skulle ha en mer klassisk rockbandssättning men att detta inte var början på en återgång till det han gjorde förr i tiden. Och att sjunga på svenska var det inte tal om. Som ytterligare en ironisk gest sålde man t-shirts på spelningarna med texten “Vilka fan är Peace, Love & Pitbulls? Vi vill höra Thåström sjunga på svenska...”.
“3” blev trots de relativa framgångarna bandets sista skiva. Peace, Love & Pitbulls splittrades och 1999 återvände Thåström plötslig till att sjunga på just svenska. Musikaliskt så kan man dock notera att han tagit med sig lite av slamret och skramlet från sina industriår. 90-talet är i mitt tycke Thåströms intressantaste årtionde. Mycket för att han på ett så utstuderat sätt försökte ta sig bort från det han gjort tidigare och att det allmänna musikklimatet tillät honom att göra det. I den sista låten på “3” sjunger Thåström nästan ensam att “It takes time taking war out of man”. Kanske var det den konflikten som uppstår i en punkare när för många gillar vad man gör som han sjöng om då. Och det var kanske det som Peace, Love & Pitbulls handlade om under fem år när han så intensivt försökte klösa sig ur sin publiks kärleksfulla grepp. Man kan dock konstatera att han knappast lyckades med det då hans popularitet idag är större än någonsin.
Magnus Tannergren