Klassiska skivor: Marilyn Manson - Antichrist Superstar (1996)


Varje tid kräver sin gossen Ruda eller en narr som säger sanningarna om sin samtid. Varje tid kräver också sin motsatsbild som speglar sin tids obehagligheter eller dåliga samveten. Ingen axlade den rollen bättre på 90-talet än Marilyn Manson.

1996 var året då Alf Svensson firade rekordlånga 23 år som partiledare för Kristdemokraterna. Samma år ingår Eva Dahlgren och Efva Attling registrerat partnerskap. 43-årige Thomas Hamilton skjuter ihjäl 16 barn och en lärare vid en skola i Skottland. Storbritannien beslutar att nödslakta fyra miljoner kor efter upptäckten av galna ko-sjukan. Militanta veganer i Umeå misstänks för anlagd brand som uppstår då en brandbomb kastas in på Västerbottens äggcentral och lämnar ett meddelande på väggen: "Glad påsk era djävla mördare". En annan bomb exploderar under OS i Atlanta och dödar två  personer. Unabombaren Theodore Kaczynski grips i sin stuga i Montana och det sista avsnittet av den tecknade TV-serien om Teenage Mutant Ninja Turtles visas i USA. Avsnittet heter “Divide and Conquer”. Den 8 oktober släpps Marilyn Mansons andra album “Antichrist Superstar”. 


90-talets inledande år präglades av en mer jordnära kultur där äkthet var den dominerande känslan. 1996 hade detta dock ändrats och mycket av den tidigare känslan var nu utbytt mot mer designade upplevelser och yta. Så när låten "The Beautiful People" släpptes var den ett perfekt soundtrack för miljoner ungdomar som började känna sig allt mer alienerade från verkligheten. Marilyn Manson blev snabbt en ikon för de som upplevde sig som utstötta. 


Skivan “Antichrist Superstar” är en rockopera. En sorts förvriden version av Andrew Lloyd Webbers “Jesus Christ Superstar” som berättar historien om ett övernaturligt väsen som anländer till världen för att  inleda apokalypsen. Allt till tonerna av tung industriell rock och med en estetik hämtad från filmer som “Hellraiser”. Det flörtas vilt med totalitära ideologier och religiösa symboler och i centrum finns Manson som en fallen ängel. 


Marilyn Manson, namnet hämtat från de två amerikanska myterna Marilyn Monroe och Charles Manson, gjorde sig i och med den här skivan till måltavla för konservativa och religiösa grupper i USA. Den efterföljande turnen som kallades “Dead to the world tour” kantades av skandaler och rykten om djuroffer och allmän satanism. Många av skandalerna orsakades av bandet själva. Konfliktnivån mellan Manson och hans band var hög redan under inspelningen av skivan och det var inte ovanligt med slagsmål och misshandel på scenen. 


Manson tvekade dessutom inte att på ett synnerligen utstuderat sätt provocera konservativa grupper. I showen ingick både förstörelse av biblar och skändning av den amerikanska flaggan. Flera politiska och religiösa ledare försökte förbjuda och stoppa Marilyn Mansons uppträdanden men som historien har visat så fungerade det mest som marknadsföring åt artisten vars popularitet bara ökade. 


Det hade ju varit lätt att avfärda Marilyn Manson som ytterligare en i raden av provokatörer i rockens namn i samma tradition som Elvis, Kiss, Alice Cooper eller W.A.S.P. Men bakom allt kaos som Marilyn Manson var på scen fanns en synnerligen intelligent herre vid namn Brian Warner som är hans verkliga namn. När man hör intervjuer från den här tiden med honom så står det han säger ofta i bjärt kontrast till det som utspelas runt omkring honom. Oftast lugn och lågmäld förklarade han sina tankar om samhället och hans analyser av sin samtid och USA är knivskarpa om än provocerande. 


90-talet gjorde det möjligt för en artist som Marilyn Manson att komma fram samtidigt som han var en sorts motståndsrörelse till det som hände både i världen och i popkulturen. Det som Manson gjorde 1996 lade grunden för en lång karriär som som naturligtvis har haft upp och nedgångar men Marilyn Manson släpper fortfarande skivor och håller sig någorlunda aktuell hela tiden. Något man kanske inte trodde för 25 år sedan då han själv verkade vara på väg mot en personlig apokalyps. Mest ihågkommen kommer han dock att bli som en av 90-talets stora provokatörer och populärkulturella fenomen.


Magnus Tannergren