90-talet var det sista viktiga årtiondet. Det är kanske ett magstarkt påstående men 90-talet var det sista årtiondet med en kulturell början och slut. Det börjar med Berlinmurens fall och slutar med 11 september 2001. Det var en tid då internet under en period fortfarande var en rolig grej utan egentlig praktisk nytta. Detta innebar att genom de kanaler som fanns till handa på radio, TV och i tidningar förde folk samman till en gemensam upplevelse.
Saker som grungen skulle inte kunna hända idag av den anledningen.
För mig var 90-talet årtiondet jag blev vuxen. Jag var 18 år 1990 och bodde fortfarande hemma i mitt pojkrum. På nyårsafton 1999 hade jag flyttat till Linköping för att studera, var sambo och hade bott på egen hand i nio år. Åren däremellan hände precis allting.
Jag tänker ofta på det. Hur en tid påverkar en ung människa i grunden. Det har påverkat mig. Alla mina värderingar kommer från årtiondets första halva. Jag går fortfarande omkring i Dr Martens (mitt tredje par sedan 1991) och flanellskjorta. Jag är fortfarande ironisk ganska ofta utom när det kommer till musiksmaken. Jag tillhör Generation X och jag är rätt stolt över det.
Jag har regelbundet skrivit om musiken från 90-talet som musikskribent. Och i Heavy Undergrounds podcast så har jag pratat om och intervjuat många av de som gjorde 90-talet till var det var. Och i poddserien Just One Fix, döpt efter Ministrys låt från 1992, grävde jag om Martin Dunelind ner oss i både musiken och populärkulturen både på ett allmänt och personligt plan. Det var lika mycket en inre resa som en nostalgitripp. Sen fortsatte poddandet om 90-talet när jag och Misha Sedini började prata om skivor från ett specifikt år.
Ja det rör sig om nostalgi. Men bara till viss del. Det handlar också om att lära sig och förstå 90-talets alla händelser på ett djupare plan. Rockmusik är banalt men det triggar känslor och minnen. Och den kommer från någonting och den finns kvar och pekar på någonting annat än idag.
Det är därför den här bloggen finns. En fortsättning på podcasten Just One Fix och en lagringsplats för alla de där minnena som har väckts genom de senaste årens skrivande och poddande. Och ja det är en blogg eftersom det första riktiga bloggen dök upp på internet i april 1999. The media is the message som det heter.
Så oavsett om du läser den här bloggen för att du nyss upptäckt att 90-talet hade den bästa musiken eller om du gör det av varmt nostalgiska skäl så är du varmt välkommen att hänga med på resan.
/Magnus Tannergren
Heavy Underground